En busschaufför, är en man med glatt humör, eller?

Idag på bussen på väg hem från träningen åkte jag nog med sveriges suraste busschaufför.

Sen fredagkväll, bussen full med fulla ungdomar och en del lätt berusade medelålderspar. Självklart fick jag inte någon sittplats utan fick stå längst fram vid busschauffören och trängas med illaluktande 17-18 åringar. Chaffisen gasar iväg med en rivstart så alla flyger och flänger, och kör så hela vägen in till stan. När vi kommit en bit på vägen reser sig en gammal farbror upp och går fram till chauffören för att fråga om han stannar på en viss hållplats. Chaffisen ignorerar farbrorn totalt, tittar på honom en snabbis, utan att säga ett ord, och fortsätter att köra. Gubben blir irriterad och går därifrån, och pekar samtidigt på sitt huvud, så som man gör när man visar att någon är dum i huvudet. Detta gör ju inte chauffören gladare utan han fortsätter att gasa på och han är nära att krocka ett antal gånger, resulterande i ett antal tvärnitande som innebär att de fulla ungdomarna flyger runt i bussen. Väl framme i stan är jag och två andra på väg att gå av längst fram, då han vägrar att öppna dörrarna, trots att folk väntade på att få gå på, och trots att vi inte kunde gå bakåt då det fortfarande var smockat. Han vänder sig till sist till oss och säger argt åt oss att gå av där bak. Vi får så snällt tränga oss bakåt och hinner som tur av innan dörrarna smäller igen. Som sagt, en busschaufför är en man med glatt humör!

//Herr XY